pinea

Vi har oxå sett en himla massa olika hundfostran, den ena filosofin underligare än den andra.



En anmärkningsvärt konstig var när en tjej skulle lära sin lilla terrier att inte rymma från henne.
Problemet: Varje dag rymde han ut från Spökparken och upp i Obsan för att jaga kanin.
Anledning: Understimulering och bristande engagemang att träna sin hund, använde spökparkens naturliga inhängnad som "hundvakt". (Spökparken ligger på en form av bakgård med endast 3 utgångar.)
Åtgärd: Hon anlitade en hundpsykolog som skulle hjälpa henne med problemet.
Metod: Han gjorde utvärderingen att hunden använde sig ju endast av en och samma utgång varje gång han smet. Så om man fick honom att förstå att den utgången var från och med nu helt förbjuden att använda skulle problemet vara löst. Hmm hur får man hunden att föstå det? Jo man skrämmer skiten ur hunden vid den utgången så fattar han nog. Sagt och gjort dom iscensatte en situation där hon kom med hunden och han skrämmde den.

Resultat: Det blev ett något logiskt men oväntat resultat. Hunden sprang för livet men han tog den andra utgången och ner till Odenplan och ner i tunnelbanan där hoppade han på och åkte mot Täby. Är det inte fruktansvärt att hunden var på väg till hennes föräldrar och inte hem till henne. Det är hans syn på trygghet, en hund springer till tryggheten.

Reflektion: Enligt min mening är han en av dom smartaste hundarna i parken. Jag tror inte min kille skulle vara så uträknande.